The singing neighbor

Hello Matthew, sorry for not emailing you earlier, had a few things to sort out here.
 
The first thing I felt when I came back was: claustrophobia. I'm guessing my hometown is a bit too small for me now. It was a strange feeling but it made me realise that even though I don't really know where I belong yet, I know it's not here. I take my usual daily walks in Nyköping and I look around and get the feeling that I'm better than this. Which is kind of arrogant. But also kind of freeing.  
 
Looking around here, I even miss Kyoto. I miss communicating with people from all over the world. Speaking English. Japanese too, of course. But mostly English. 
 
My aunt offered me a room at her place in Göteborg (Gothenburg) on the west coast. I haven't ruled out becoming a librarian but a three-year education feels like a wasted commitment if I don't plan to settle with it and right now, I don't think I want to. I want to keep moving, starting with moving to a bigger city and finding a job that makes me feel more useful. And there's always next year if I change my mind.
 
This means I have a lot of work cut out for me though. Sorting out my stuff, packing. Searching for jobs. And tomorrow I go back to working at McDonald's, at least for the time being, so from now on life will be even busier.
 
I hope this email finds you well! My emails always turn into entire novellas so don't stress over your response, I'll be fine with whatever you have time/energy for, whenever you have time/energy. 
 
Alexandra.

Chisu

 
 

På riktigt

Om kroppen har en förnyelseperiod på 7 år tror jag att jag håller på att renas helt och hållet från mig själv. Det är 7 år sedan jag slutade gymnasiet. Sju år har gått sedan tonårsångest och klassrums-klaustrofobi, sju år sedan bitchblickar och gymnasiefester jag bara fick höra om i efterhand, sju år sedan jag träffade Victor för första gången. 
 
Allt är förbi. Min kropp är återfödd. Bokstavligen. Jag släpper taget och det gör ingenting. De där överblivna resterna som låg och skräpade i en hörna från en tid när man brydde sig bleknar och försvinner. Vänner som bara hör av sig när det passar sig för dem. Människor, i allmänhet, som får chans på chans på chans och inte tar den. Det är för sent för er nu. (Jag ser nästan igenom er.)
 
Och min resa till Japan händer snart. Den 4:e april är det inskrivning på ARC Academy i Kyoto. Innan dess är det skolavgift (fixad), försäkringsavgift (planerad), flygbiljett (herregud) och en bärbar dator (scoutad) att ordna med. Sedan bär det av i 3 månader. 
 
2016: mitt år. Så är det bara.

Crypto

Det är så fullkomligt löjligt och patetiskt att det gör hela min värld men jag säger det ändå: jag vågade ställa mig på vågen idag. Jag väger under 60 kg.
 
Jag vet att jag blir mindre. Jag tittar på mina ben och hatar inte mig själv längre. Lägger inte längre upp en hel strumpebandsstrategi för att dölja låren (de satans jävla låren) som alltid har varit den stora klumpiga delen som tagit över hela min figur. Men jag trodde inte att jag skulle gå ner i vikt igen, inte utan att få tillbaka kilona i muskler.
 
Det finns ju en drömvikt. Den har mer med min maniska personlighet att göra än själva behovet av att gå ner i vikt. Men jag är vuxen nu. Kanske klarar jag det utan att driva mig själv till vansinne.
 
Kanske, kanske.

Spöken

Det här när ens förflutna spökar. Trycker på knappar som man länge trott var igenrostade. Ur funktion.
 
Min strimma av hopp är lönen som kommer om tre timmar. Semesterledigheten ligger på en värdig andraplats. Och, sakta men säkert; mina växande sparkonton. Jag ser potentialen. En framtid. Och jag kan tillåta mig att gilla mig själv litegrann.
 
Säsongsbytet kommer för en gångs skull lägligt. Dags att bli ett med mitt älskade höstmörker. 
 
 

25:e året

När man tar de där besluten som man är säker på kommer att förändra ens liv, om än bara lite. Sitter i stolen och stillheten av sin lägenhet och bestämmer sig. Och andas. Ingenting händer, men på något sätt smakar luften annorlunda. 
 
Detta är vad som ska hända: jag ska jobba arslet av mig - ungefär som jag alltid gör fast lite till - och jag ska spara, spara, spara pengar, sedan ska jag åka till Japan och studera i 10 veckor med start i april nästa år. När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag ha kommit in på bibliotekarieprogrammet i Borås. Om jag känner för att bli bibliotekarie ska jag acceptera och flytta till Borås. Om inte söker jag annat jobb. Eller så återvänder jag till McDonald's och investerar i en bostadsrätt här i hemstaden. Berättar för den där mannen jag tycker om att hans händer är fantastiska (inte för att jag väntar mig något i gengäld med tanke på att mitt kärleksliv har varit ett stående skämt sedan dagen jag föddes men ibland känns det bara bättre i magen att vara ärlig).
 
Babysteg. Men framåt bär det av.

Mraow

Fyller lediga stunder med avsnitt efter avsnitt av American Horror Story för Evan Peters, oh my. Efter månader av aktiviteter borta ifrån skärmar av alla slag har han lockat tillbaka mig. Sjukt bra serie. Sparad till en dag för solig för att leva.
 
Jag gör mycket. Väldigt mycket. På jobbet och på fritiden. Försöker att låta bli. Tänka mer på min kropp och mitt psyke. Det går sådär. Men det finns saker som förnyar energin. Som jordgubbar och havredryck och mango och böcker. Tanken på Edinburgh International Festival. En liten crush på en jobbkollega (som nog är lite mer än bara liten men det gör inget för obekräftad är den fortfarande oberörbar och mysig). Nattpromenader. Framtida planer.
 
Och det är ta mig tusan lysande planer.
Men de tar vi någon annan dag. 

Kuriosa

Ifall ni vill se vad jag sysslar med dessa dagar kan ni kolla in här eller där

Jag, jag, jag (selfie, selfie, selfie)

 
I slutet av april besökte jag London. Återvände hem utan att ha träffat mina gamla klasskamrater. Utan att ha fått svar på mina meddelanden till dem.
 
Upptagna musiker.
Just as well.
 
Detta händer nu: jag jobbar. Jag bokar in dejter med arbetskamrater. Bakar tårtor till de som fyller år. (Imorgon: Melina, 19 år). Läser böcker. (The Darkest Part of The Forest; Holly Black. Vill skriva mästerlig ungdomsfantasy på engelska. Nu.) Drömmer om magiska världar och älvprinsar. Dricker mina gröna téer. Sjunger. Sjunger upp. Sjunger mer. (Ska spela in för er nån dag.) Tränar på att acceptera min spegelbild. På att kanske våga tro att någon annan kan gilla den. En dag. Kanske. 
 
Jag lever. Kanske mer än någonsin förut. Och jag är väldigt duktig på det. 
 

R.I.P. sömn

Nej, fan. Om man kan få några timmar i livet att slappna av så att man kanske kan sluta vara så jävla trött i själen hela tiden.
 
För helvete.
Satans jävla helvete. 

Svart dvärg

Det tog mig fem år att sluta vara kär så jag tänkte att 2015 kan bli året då jag struntar i kärleken helt och hållet. Försöker öva in lite distans till mina fulaste vanor, liksom. Fullständig under- och tillgivenhet. Villkorslös idioti. Hopp. Sådana fasoner.
 
Det börjar inte jättebra. Men det går nog över.
Tids nog går allt över. 

På tal om hjältar

 
Dröminvestering: hyra in Tom Waits som sagofarbror för en kväll. Denna röst innan man somnar in, liksom. Priceless.
 
Kan fortfarande hänföras över människorna som finns i mitt liv just nu. Och hur bra de är. Och hur många.
Fint.

Vet ni vad.

Jag gillar mitt liv rätt bra. Här i Nyköping. Precis som det är.
Good lord.

Paolo

 
 
Den här rösten den här rösten den här rösten

2014

Årets filmer: 12 Years a Slave. Boktjuven. Antiviral. The Descendants. Kaze tachinu. Maleficent. Good Neighbors (2010). In My Pocket. Disconnect. Manhunt. 2:37. Begin Again. Gone Girl. 
Årets böcker: The Psychopath Test. Goodnight Mister Tom. Mayas dagbok. The Strange and Beautiful Sorrows of Ava Lavender.


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Nä? 

Hur har ditt 2014 varit? 
Det började bra, blev sjukt rörigt i mitten och en 4 månader lång blackout i slutet. 


Tror du att år 2015 kommer blir bättre? 
Definitivt.


Blev du kär i år? 
Nej. 


Vilket datum från 2014 kommer du aldrig glömma? 
17:e juli. 15:e december.



Vad är din största framgång 2014? 
Det där med att gå vidare har väl varit en grej jag varit bra på rätt allmänt. Det är väldigt stort för mig.


Ditt bästa köp? 
Stationär dator, Nike-skor, UGG-skor, lolitaklänning, nya glasögon.


Vad spenderade du mest pengar på? 
Lolitaklänningen.


Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Att ha så bra arbetskamrater.


Vilka sånger kommer att påminna dig om 2014?
Dance of The Reeds, Nutcracker Suite, Op. 71 Pas De Deux, Violin Concerto in D, This Head I Hold, Waves, Halo in Pompeii, I Knew You Had a Heart Attack, Problem (Pentatonix cover), Get Down on It, Howl's Moving Castle OST, Everything is Illuminated OST, Canned Heat, Work, Rhapsody in Blue, Be The Song, The Bad in Each Other, Hero, Freaks & Geeks, Heartbeat, IV. Sweatpants, Pompeii, A Cautionary Tale.


Bästa minnet från 2014? 
Har några stycken: morgonen under familjesemestern då bror betedde sig så jävla drygt att jag gick ut från hotellrummet och vandrade runt på den kroatiska rivieran helt själv från 2 på natten till 7 på morgonen lyssnandes på Passion Pits "Sleepyhead" på repeat och njöt av hur perfekt soundtrack den var till min småkyliga morgonvandring i ett helt främmande land.

Den där natten när jag för tredje/fjärde gången drack te hos Elin efter jobbet till ca 4 på morgonen och insåg att detta numera skulle bli en rutin (och flera månader efter insåg att jag tack vare detta uppnått vad jag ville med året: fler tebjudningar).

Eller kanske rentav personalfesten i december när jag sjöng Respect så jävla kungligt att mina kolleger nästan ramlade ur sina stolar.


Vem har du umgåtts med mest? 
Min katt.


Har du haft ett förhållande under 2014? 
Nej.


Är det något du saknade år 2014 och vill ha 2015? 
Sleepovers. Kärlek. 


Vad önskar du att du gjort mer? 
Tagit mig utanför stadsgränserna. Hade kunnat läsa lite mer också.


Vad önskar du att du gjort mindre? 
Sovit. Fast det behövdes väl.


Favoritprogram på TV? 
Ser inte på TV.

Största musikaliska upptäckten? 
Electric Guest.


Vad gjorde du på din födelsedag? 
Bjöd över pappa, morfar och mormor och fikade ihjäl mig på mandelmassefyllda lussebullar.


Finns det något som skulle ha gjort ditt år bättre?
Daniella.


Vad fick dig att må bra? 
Biobesök, varma täcken, chailatte och pengar. Mest pengar.


Vem saknade du?
Alla. Mig själv.


Vad vill du säga till dig själv inför 2015? 
Läs böcker. Sök jobb, hela tiden. Ge aldrig upp. Fortsätt berätta för folk vad de betyder för dig, det är viktigt. Och le. Alltid.



Design by Exeggutor.se - Amandah Thunberg